Etikettarkiv: LO

LO och Livs historielösa förstörelse av arbetarrörelsens arv.


En av arbetarrörelsens stora, men dåligt omtalade personer, är Anna Johansson-Visborg.Anna_Johansson-Visborg

Som förkämpe för kvinnlig rösträtt och höjda kvinnolöner i början av 1900-talet gjorde hon sig ett välkänt och respekterat namn inom arbetarrörelsen.En av de saker hon gjorde mot slutet av sin gärning var att skapa en stiftelse dit hon skänkte bostäder och sommarstugor, så fattiga kvinnor skulle ha möjlighet att ta semester utanför hemmet och även få möjlighet till bostad generellt.

Dessa semesterstugor och bostäder har systematiskt utnyttjats av fackpampar, som ivrigt gett sig själva dessa som förmåner. När detta uppdagades så stillades hungern efter vad som inte var deras i stiftelsen, men inte för lång tid. Nu vill stiftelsens styrelse inte bara ändra i stadgarna så de kan suga ut mer av Annas arv, de vill också riva sommarstugorna. Visserligen för att de är eftersatta och för att kunna göra något åt andra delar av bostadsbehaget, men dessa är bara eftersatta på grund av vidlyftigheten hos den tidigare styrelsen och dess medlemmar. (som sparkades 2004 och ersattes av en interimstyrelse)
Men som nu sedan en tid tillbaka är i facklig ägo igen.

Det är beklagligt att Arbetarrörelsen stillatigande har stått och se detta ske under så många år.

Jag hoppas verkligen att medlemmarna i Livs tar sitt ansvar och kastar ut dessa arbetarrörelsens rövhål och ersätter dem med några som faktiskt vill leda stiftelsen, utan att solka ner Anna Johansson-Visborgs minne.

 

Edit.

Se följande inlägg.

LO’s valberedning har lyckats med det omöjliga, att hitta en person med mindre yrkeserfarenhet än Håkan Juholt.


Jag skrev om det på ”Scaber Nestor”-bloggen redan för ett år sedan och det tål att upprepas. Den som verkar bli näste LO-ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson har till och med mindre yrkeserfarenhet än fd (S)-ordföranden Håkan Juholt.

Nyfiken på vad han kan tillföra så gör jag en sökning för att se vilken bakgrund han har och hittar:
SSU’s förbundsordförande 1990-1995 samt ordförande för ABF, styrelseledamot för förvaltningstiftelsen för UR och SVT (utsedd av regeringen, oklart vilken men troligtvis regeringen Persson) och varit utredare för föräldraförsäkringen 2004.

Men det är lite oklart vad han pysslat med perioden mellan rollen som SSU-ordförande och Ombudsman på IF Metall. Jag hittar inget som han själv gått ut med, förutom att han varit ombudsman.

För mig som fackligt förtroendevald så är det en självklarhet att folk får reda på att jag faktiskt jobbar på ett fabriksgolv och som mest har fått reseersättning och traktamente när jag är iväg på fackliga kurser.

Så när jag aktivt letar efter vad Karl-Petter faktiskt haft som yrke, så verkar det som han har det ännu sämre på den fronten än S-ordförande Juholt, som åtminstone fick leka journalist på A-pressen i några år innan han blev yrkespolitiker.

Men det har de gemensamt, att aldrig i vuxen ålder rört sig utanför den socialdemokratiska sfären.
Osäker på om det är något att sukta efter.
Att han i sin roll som ordförande för ABF tillåtit att de använt sig av FAS3’are hjälper inte till det heller.

Jag vet att när frågan ofrånkomligen dyker upp på jobbet om varför folk ska fortsätta vara medlemmar i facket, så blir mina skäl färre och färre.
För mina skäl att vara kvar blir färre även de.

Jag har väldigt svårt för giftermålet mellan (S) och LO från början och det blir inte bättre av att det fördjupas och incestueras.  Lägg då till att näste ordförande för LO bara har teoretiska kunskaper om vad ett lönearbete är och att ”valet” till ordförande bara handlar om kohandel mellan andra personer som har liten eller obefintlig erfarenhet av lönearbete och ekvationens utfall blir än sämre.

Edit.
Sedan tillträdet har Karl-Petter visat takter som faktiskt är positiva och trots att han inte haft ett lönearbete på lång tid är det inte så illa som jag befarade. Tvärtom mot vad jag trodde.

#Facketsuger vs #Facketäger (LO’s Mitt Sverige-kampanj)


För den som inte känner till det så är jag fackligt förtroendevald i den lokala fackklubben, något som alltid blir intressant och påtagligt när vi har möten.

Jag har alltid varit med i facket, från början för att det var kravet för att få A-kassa där i början av 90-talet men har fortsatt vara medlem genom åren. Men det var först efter jag blev invald som mitt intresse för fackets grunder och hur allting startade kom igång.

Visste ni till exempel att den svenska arbetarrörelsen från början var en kombinerad liberal och socialistisk rörelse? Personen som förde in till exempel frågan om allmän rösträtt även för icke bemedlade hette Erik Gustaf Geijer (1783-1847) och var med dåtida mått mätt oerhört liberal i sin åskådning, bland annat tog han stor inspiration av den brittiska Chartismen i just arbetarfrågor, arbetade mot slaveri (Ja, vi hade slavar på svenskkolonin Sankt Barts) samt var en av yttrandefrihetens främsta försvarare på sin tid och var till och med nära att landsförvisas på grund av detta.

Nästa Liberal med arbetarrättsanknytning är den mer välkände Adolf Hedin (1834-1905) som var den som införde det vi idag kallar för socialförsäkringslagstiftningen.

Sedan dess har det funnits fler fall där socialister/socialdemokrater och liberaler samarbetat, men de har varit mindre påtagliga efter 1920-30. Tyvärr fanns det extremt tyskvänliga influenser bland såväl liberaler som socialdemokrater från ca 1930 till och med krigsslutet 1945, något som borde tas upp långt mer än vad som är känt idag, för det är en skammens tid för så gott som samtliga partier idag som var verksamma vid den tiden. Den rasbiologiska tanken är vår tids största misstag och det är förjävligt att det tvångssteriliseras än idag.

Nå, varför berättar jag detta?
Jo, jag vill ha lite historia i grunden innan jag ber alla så kallade liberaler som skriver under på #facketsuger, även skriva under detta dokument. För det är ju oftast dessa som menar att de klarar av att förhandla om sina egna rättigheter gentemot arbetsgivaren.