Parallellerna mellan EU och Warsawa-pakten är oroväckande många.

För de som är födda efter Berlinmurens fall och Warsawa-paktens upplösning kan det ibland vara svårt att relatera till dessa världsomvändande händelser.

Så jag börjar med att länka till Wikipedia-artikeln om detta Öststatssamarbete.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Warszawapakten

Skillnaden mellan Warsawa-pakten ( i fortsättningen omnämnd som WP) och Europeiska Unionen (EU) är först och främst att WP var en militärallians mellan Öststatsländer som Polen, Rumänien, Sovjet med flera. Medan EU från början var en fredsallians (Kol&Stå-unionen) för att på tidigt stadie se om ett land rustade upp sin militär.

Men allting stannar ju inte på de stadie som de var från början och Kol&Stål-unionen är idag den överstatliga Europeiska Unionen där man brukligt menar att 60-70% av alla beslut som rör oss i Sverige beslutas och Svenska riksdagen ofta bara har valet att pliktskyldigast rösta igenom det för syns skull.

Vad är då dessa paralleller jag hänvisar till i rubriken?
Jo, vi kan börja med den mest uppenbara parallellen och det är Berlinmuren.
Det är den idag främsta symbolen för hela den statsapparat som WP representerade, där folk skulle hindras från att komma in i Öst-blocket och framför allt att medborgarna i Öst inte skulle ta sig ut.

Där kan man lätt dra parallellen till EU’s yttre gränser.

Skillnaden är att idag är den främst till för att hindra folk från att komma in, men likheten är åt det mer makabra hållet och det är antalet dödsfall bland de som vill passera den.
Jag har ingen exakt siffra, men att det rör sig om hundratals liv om året är snarare en kraftig underdrift, men så länge siffror över antalet som drunknat på vägen över vattnet eller som dör i EU’s interneringsläger för de som ska kastas tillbaka är alldeles för osäkra så håller jag siffran i det lägre spannet.

Den andra parallellen och vad som aktualiserats de senaste dagarna är den övervakningsstat som rullas ut framför våra ögon. I Sverige främst genom den hatade FRA-lagen.
Vi som var med under de stora demonstrationerna 2008 och som varnade för ändamålsglidning när de beryktade punkterna som fick motståndarna i allianspartierna att vända om efter regelrätt pennalism, blev kallade för foliehattar och konspirationsteoretiker. Lagen skulle ju bara handla om korsande trafik och definitivt ingen trafik som originerades i Sverige skulle vara föremål för insamling (något som redan då var en lögn, men som folk i allmänhet svalde med hull och hår).

Men nu, endast 3 år senare, så skiter övervakningsivrarna i överenskommelsen och vill utöka mandatet för FRA-lagens omfång att gälla även all trafik inom landets gränser.

Och detta kan bara jämföras med WP’s övervakning av de egna medborgarna.
Faktiskt så går den svenska FRA-Lagen långt bortom det som skedde genom de ökända organisationerna STASI och Securitate, eftersom den svenska versionen är helt automatiserad och det finns inget sätt för en vanlig svensk medborgare att komma undan.

Sedan kan man fortsätta dra paralleller genom att hänvisa till överstatlighet, där EU även där går ännu längre, genom vad som verkar vara en början till att tvinga in alla medlemsstater i EMU-samarbetet, något som inte ens Öststatsblocket lyckades med.

Jag upprepar härmed mitt första vallöfte:

*Nej tack till generell övervakning av medborgare:

Det finns idag en uppsjö av direktiv i EU som går ut på att övervaka medborgarna såväl direkt som indirekt, jag tar upp två exempel.

De direkt övervakande är direktiv som Datalagringsdirektivet, som när det implementeras i alla länder genom förändrad lagstiftning, tvingar operatörerna att spara all information om oss. I det innebär vem vi kontaktar via tele- och datatrafik, när vi kontaktade dem och var vi befann oss när vi gjorde det. Och detta är bara en del av direktivet.

Redan där borde folk slå bakut, men eftersom det har skett under parollen ”Kriget mot Terrorismen” så har det kunnat ske.
Tyvärr finns det folk som är fullt beredda att byta sin frihet mot illusionen av säkerhet och eftersom de är beredda så anser de att alla andra också ska vara det, vilket för mig är ett synsätt som hör hemma på andra sidan Berlinmurens fall.

Ett exempel på indirekt övervakning är IPRED, det direktiv som upphovsrättsindustrin lobbat fram för att hindra illegal fildelning. Problemet jag har med denna är att för att detta direktiv ska kunna få verkan, så måste all trafik övervakas, hela tiden. Något som jag anser är förkastligt.

Jag baserar mitt motstånd mot ovanstående exempel på en kort paragraf i FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Article 12.
No one shall be subjected to arbitrary interference with his privacy, family, home or correspondence, nor to attacks upon his honour and reputation. Everyone has the right to the protection of the law against such interference or attacks.

Jag backar upp det med det faktum att alla nationer och federationer som använt dessa medel mot sin befolkning har fallit, påfallande ofta har det krävts blodutgjutelse.
Människors vilja att leva i frihet har alltid varit större än förmågan att leva tryggt.

Demokrati måste tåla att det smäller.
Som Norges Statsminister Jens Stoltenberg så vist sade efter Terrordåden i Oslo och Utöya:
”Men svaret på angrepene må være mer demokrati og mer åpenhet. I motsatt fall vil de som sto bak, ha oppnådd sine mål.”

Svårare än så är det inte, stänger vi vårt samhälle med dessa motmedel så låter vi terroristerna vinna.

Så detta blir mitt första vallöfte – Jag kommer INTE att låta terroristerna vinna genom att hjälpa till att stänga vårt öppna demokratiska samhälle.

———————————————————-

Inlänkningar:
Scaber Nestor, Kjellberg, Laakso, Yami, Frihetssmedjan, Beelzebjörn, SMK, MMK, HAX, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Beatrice Ask,politik, övervakning,