Copyright = antidemokratiskt vapen mot kritik. (Ett amerikanskt ”Spectacular Studios & Bildombudsmannen mot Genusfotografen)


Detta är Dan Bull, han använder sig av parodi och sarkasm för att visa inkonsekvensen hos några av hiphopens stora, när de använder sig av copyright för att slå ner på de som samplar deras musik idag trots att det var så de själva började en gång i tiden, med att sampla andras musik.

Men – Detta gillade inte copyright-industrin, så de stängde ner Dan Bulls video på youtube trots att amerikansk lag tillåter ”fair use” när det kommer till kritik, till skillnad från Sverige där fair use inte gäller och faksimiler på nätet (faktiskt enbart på nätet, i tryckt form är det ok) blir föremål för upphovsrättsjuristers censur-iver, som i fallet med Spectacular studios och denkallade Bildombudsmannen Staffan Teste mot Genusfotografen som det skrivits om bloggsfären den gångna veckan.

Tyvärr har Dan Bull inte råd att sätta sig upp mot denna mäktiga industri, trots att han antagligen skulle vinna målet, för kostnaden att förlora skulle sätta honom på obestånd resten av livet. Vilket är exakt vad denna vidriga del av upphovsrättsindustrin är ute efter. Trots att de inte har rätten på sin sida, använder de sina ekonomiska muskler för att kringgå den.

Så han gjorde så här, han har spelat in en 8 minuter lång film på youtube där han förklarar vidrigheten han är utsatt för.

Se, lyssna och lär, och förstå varför det är så viktigt att förändra spelfältet. För vi kan inte låta en industri diktera villkoren för vår yttrandefrihet.

ACTA2 (CETA) EU-kommissionen struntar i såväl Parlament som medborgarna.


Bara en vecka efter att ACTA-avtalet skjutits i sank av EU-parlamentet så hittar Farmor Gun Michael Geists post om CETA-avtalet, ett avtal som i stora stycken är identisk med ACTA-avtalet, med straffbestämmelser och allt.

Den jävla parasiten på samhällskroppen, hydran med för många huvuden, upphovsrättsindustrin, vägrar ge sig. Tillsammans med demokratifientliga girigbukar i EU-kommissionen ska det lik förbannat inskränkas på medborgerliga rättigheter och friheter.

Problemet är att det är upphovsrättsjurister som skriver förslagen om förstärkt upphovsrätt, det är personer på samma juristutbildningar som sitter i departement och skickar dem vidare till politiker som likt lydiga får gör förslagen till verklighet. Det är den kedjan som måste brytas, men ingen i den kedjan har ett intresse av att förändra ordningen och varför skulle de vara det?

Vad är ditt förslag? Vad kan Du göra?

Ett förslag är  – SKRIV! Skriv till de riksdagsledamöter från din valkrets och berätta att du tycker det är fel att skyddstiden för ett verk ska vara livstid + 70 år. Om de envisas med att försvara rådande ordning, GE FAN I ATT RÖSTA PÅ DEM!

Hitta ett parti, om du av någon outgrundlig anledning inte kan tänka dig att rösta på antingen  PP, L, V eller Mp, hitta då en person i det partiet du tänker välja och låt sedan denna veta att du tänker rösta på den just av det skälet. När en politisk representant får en personlig relation till sina väljare får den också incitament att stå mot de krafter inom partiet som hellre är i fickan på upphovsrättsindustrin än respekterar medborgarna.

Oavsett vad du väljer, är det hög tid att du gör det nu. väntar du blir det försent.

Andra länkar: Hax, Fredrik.

Varför är inte ”vara ifred” en mänsklig rättighet?


Från överstatligt håll: FRA, ACTA (även om denna version stoppas så finns det andra förslag i startblocken) , DLD, Ipred1 & 2, delar av telekompaketet etc.

Från privata sektorn: Facebook’s övervakning av dina rörelser, Banksektorns kreditkort som övervakar dina köpmänster, Livmsedelskedjor som ger ut kort i syfte att övervaka dina köpvanor etcetc.

Och nu ger sig Twitter in i detta.

I såväl europakonvantionen som FN’s deklaration om de mänskliga rättgheterna så ska vår rätt att vara ifred från generell övervakning vara garanterad (även om riksdagen i praktiken skiter i detta).

Men vem garanterar våra rättigheter när privata sektorn kryper innanför skinnet på oss?
Det har ju varit så att det heter att vi har ett val genom att välja bort bolag och tjänster, men när så gott som samtliga bolag inom social media övervakar våra mönster, var är vårt val då?

Att gå offline är inte ett val idag, för att kunna sköta våra vardagliga sysslor är det ett måste.

Och nej, jag förespråkar inte en reglering av internet. Det jag vill se är att man ska ges möjligheten att vara anonym och om bolagen vill tjäna pengar på mig måste det finnas något för mig i det.

 
Min tid och mitt privatliv är det värdefullaste jag har, jag har ingen som helst lust att göra det åtkomligt gratis.

Sverige är den sista Sovjetstaten.


Om inte, varför vill över 75 av de röstberättigade rösta på partier som är för mer övervakning?

  • S = FRA, Ipred, ACTA, Datalagringsdirektivet.
  • M = FRA, Ipred, ACTA, Datalagringsdirektivet.
  • Fp = FRA, Ipred, ACTA, Datalagringsdirektivet, förbud av kryptering.
  • C =  FRA,  Ipred, ACTA, några röstade mot Datalagringsdirektivet när det stod klart att en majoritet ändå röstade för.
  • Sd = FRA, Ipred, ACTA, Mot DLD enbart för att lagring inte nödvändigtvis måste ske inom Sveriges gränser.

I Sverige bör vi prata om det frihetliga blocket kontra det repressiva blocket. Tyvärr består det frihetliga blocket enbart av Mp och ett fd kommunistiskt parti. Resten av de partier som är för frihet befinner sig utanför riksdagen.

(C)enterns integritetsmanifest känns ganska avlägset numera.


Ipred, FRA, ACTA och Datalagringsdirektivet.
Och som ett infekterat körsbär på toppen av detta, vapenaffärer med diktaturer.
Mattias Svensson uttrycker det väl på facebook:

Åtta minuters verbal tortyr mellan 1.55- ca 10 min. Annie Lööf är så generande tunn, aningslös och okunnig att hon landar i att vapenexport nog borde tillåtas även till den kinesiska diktaturen (eller om hon tror att det sker idag) inte bara den saudiska. Det gör ont i mig att lyssna, jag skäms så å Lööfs och centerpartiets vägnar. Ni visar inte bara att ni skiter i mänskliga rättigheter och diktaturers framfart, ni visar att ni inte har ens elementär koll på den mest diskuterade och skandaliserade politiska frågan för närvarande. Håkan Juholt framstår som beläst och verserad i jämförelse

 

Känns som det där integritetsmanifestet numera är vikt till en dumstrut som tvingas på den i C-partistyrelsen som andas ett ord om allt vad privatpersoners rätt att vara ifred.

Svar till EU-kommissionären Karel de Guht’s artikel om ACTA.


 Detta är det svar jag har på denna artikel: 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/acta-kommer-inte-censurera-internet_6888825.svd

Man kan aldrig hänvisa till sin historia som argument för att man inte gör fel idag.

Det ska aldrig spela någon roll VEM som säger något, det är alltid VAD som sägs som spelar roll. Och kan man inte backa upp sina påståenden med kontrollerbara fakta så spelar det ingen roll hur mycket utkast man var med och skrev för över 20 år sedan.

Med det sagt, ja en del av de saker som motståndet mot ACTA har hävt ur sig på demonstrationer och i artiklar och blogginlägg har inte stämt med hur ACTA ser ut idag.

Däremot vet vi att det finns passager som i efterhand öppnar upp för de värsta delarna av innehållet som idag är borta, det är därför avtalet är skrivet på så svårt byråkratiskt språk att inte ens juristerna som själva är involverade i arbetet kan säga vad de egentligen betyder.

ACTA-avtalet må vara mindre vidrigt idag än det var för 2 år sedan, då undertecknad vägrades tillgång till dokumenten med en paragraf som i svensk lagstiftning normalt bara används av säkerhetstjänster, då den innehåller en del som syftar till rikets säkerhet, Ett beslut som jag inte ens fick överklaga (!), men det är tillräckligt smutsigt för att ingen någonsin ska behöva se ACTA-avtalet implementerat.

http://scabernestor.blogg.se/2009/march/acta-jag-inte-bara-nekas-tillgang-jag-far-i.html

”Hej

Du har i e-post till riksdagsförvaltningen begärt en

omprövning av utskottets beslut den 10 mars att inte utlämna de

sekretessbelagda handlingarna angående ACTA-förhandlingarna.

[…]

Utskottets beslut i denna fråga kan inte överklagas (se 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen).”